Explorer Mikael Strandberg

Anpassning till Nuuk/Adjusting to Nuuk

Vi har ju knappt landat än, så jetlaggen sitter i. Klockan är halv fem nu och Dana och jag är uppe. Hon målat och ritar, jag har bryggt en av de sista kopparna kaffe från Skånerost, därefter blir det vekt, eftersom allt är så dyrt. Skitdyrt. Det här börjar gå mig på nerverna. Igår köpte jag ett lokalt telefonkort, det billigaste, 550 svenska kronor, då har jag ett par timmars samtalstid. Så nu blir det att sms:a och tiga. Fortfarande är det så att här får jag betala när någon ringer mig också. Monopolets förbannelse, för vi vet alla, att så här behöver det inte vara. Det är bara någon som vill tjäna rikligt med pengar. Vi pratar om Tele Post. Det här har ju knappast något att göra med den danska lika-för-alla mentaliteten som de säger sig förespråka även när det gäller Grönland.

Kvällsrockande

Ett annat initialt intryck är att alla danskar här ser rejält rika ut. Bra bilar, märkeskläder, deras uppträdande och inköp i affärer. Är de alla anställda av storbolag? Nu skall sägas att levnadsnivån här i Nuuk är mycket högre än jag ens kunnat föreställa mig. Alla inkluderade.

Jag har ju inte hunnit träffa några människor än. Jag har bara lätt börjat filma. Mest de storslagna vyerna, snön, vinterkänslan…jag är fortfarande hemmapappa. Pam forskar och studerar. Och tjejerna har ju mycket energi, så vi är mest ute hela dagarna i detta fantastiska landskap. Igår tog jag fram Sibirien-skidorna och i all stress från pitchen i Sydeuropa och de sista månaderna, så hade jag inte kollat genom allt. Så fel pjäxor för ett par skidor, ja, låt oss säga Pam´s och en fel bindning. Dessutom har ena hornets beläggning släppt. Men det fixar silvertejp.

Här står vi nära vårt lokala berg då, Eva fotograf.

Vi har ju ett litet fjäll alldeles bakom oss och det var helt underbart att gå upp på skidorna. Vädret igår var som tidig vår, stark sol, lätt kylig vind och blå himmel. Tjejerna är så mycket mer glada och pigga ser jag, av att få vara ute hela tiden. Ett sant privilegium att få introducera tjejerna till denna värld.

Jag ägnar ju mycket tid att läsa på angående Grönland. Och jag är speciellt intresserad av självständighetsönskan. Och att det verkar som om en försonings kommite inspirerad av Sydafrika håller på att sättas upp, men att det röner starkt motstånd från danska politiker och media på fastlandet Danmark. De tycks inte se sig själva som traditionella kolonisatörer typ britter och fransoser, vilket är ju intressant. Hur förklarar de då att grönland har med världens största självmordsstatistik av unga män som tröttnat på våld, arbetslöshet och vet inte riktigt var de hör hemma? Jag baserar detta på vad jag nyss läst i en ny bok av Martin Breum, The Greenland Dilemma. fastlandets åsikter förvånar mig, faktiskt.

Oerhört svagt kaffe denna morgon.

Vy från en av topparna, barnen leker i förgrunden.

English version:

Jetlag rules and we have barely landed in Nuuk. It is 4.30 in the morning and Dana and me, we are up and running. She is drawing and I have brewed one of the last cups of strong Swedish we have, because from now on, it will be weak since everything is so incredibly overpriced here. It is getting to me. The other day I bought a local mobile cash card, the cheapest with two hours of talk time, 55 euro. So a time of texts and silence will prevail. And I have to pay for the cost of people calling me from abroad. This is the curse of monopoly. Anyone with a bit of interest in global economics knows this is just another way to make more money than needed for in this case Tele Post. This hardly follows the rule of the Danish we are all the same structure.

Evening rocknroll with the girls

Another initial observation, which as many first thoughts, might be wrong, but it seems like all Danes here come across as wealthy, driving nice cars, dressing in brand clothes and fills there shopping bags to the brim. Are they all employed by multinational companies? Having said that, I want to add that the standard of living is way higher than I expected. for everyone.

I haven´t had a chance to meet any people yet. I have done very little filming, mainly of this extra ordinary surrounding and environment with a feeling of full winter! Yesterday I brought out my Siberian skis and noticed immediately, in those days of stress before leaving, due to a pitch in southern Europe,  hadn´t checked everything properly. Wrong skibindings and boots for one pair, and a broken ski, which can be fixed with duct tape. As always!

Dana and me photographed by Eva near our local mountain.

We have a decent mountain in the backyard here, so in the best of early spring days, with a hot sun, crispy air and blue skies, my and the girls climbed it and I skied down. I have noticed the are sharper, happier and more content than ever. What a privilege to introduce them to this great world!

I am reading up on Greenland right now. And I am specifically fascinated by the issue of independence. And the fact that they have, or will, I haven´t figured that out yet, a peace and reconciliation commission, like the South African one, interests me. It seems many Danish politicians find this incredibly wrong, because they don´t see themselves as evil colonizers like the Brits or French. Well, I find that quite amazing in a country which claims the highest suicide rate among young men on earth, due to domestic violence, unemployment and a sense of not belonging. (According to the book The Greenland Dilemma by the journalist Martin Breum). I have to say that surprises me.

The coffee turned out weak.

View from one of the nearby peaks, with the girls playing in the middleground.

One comment

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

Time limit is exhausted. Please reload CAPTCHA.