Explorer Mikael Strandberg

The noble savage and the greenlandic drunkard/Den noble vilden och den grönländska fyllhunden

Svensk version (English version below)

 

Nuuk

Det här kommer inte att bli enkelt. Att göra en dokumentärfilm om Grönland. Jag har haft den känslan sedan jag började fundera och ta tag på hela projektet. Igår fick jag det helt klargjort för mig när jag besökte en av Nuuks näringslivschefer och en av huvudstadens mer kända fotografer. Först trodde jag deras kyliga mottagande berodde på att jag var en halv timme sen, till följd av att jag gick fel i snöyran och den kalla blåsten. Men jag förstod ganska snart att det berodde att här hade ännu en qallunaat dykt upp för att förstärka de förhärskande stereotyperna om grönländarna. (Qallunaat är inuktitut och grönländska som kan översättas som vita människor, men betyder ofta dansk idag)

”Det enda filmer som görs av folk utifrån är endera om den här romantiska bilden av isbjörnsjägaren i norr som spejar in i horisonten i väntan på sitt byte samtidigt som han å ena sidan är shaman och den andra funderar på de djupare tingen i livet”, påpekar den medelålders fotografen med visst förakt och fortsätter: ”Eller annars någonting negativt om våra problem.”

”Verkligheten är ju så att den här noble jägaren när han fått sitt byte återvänder hem och super sig full i flera dagar”, anmärker företagsledaren.

Jag förstår fullt ut att grönländarna är trötta på de här stereotyperna av sig själva, som är gjorda av alltför många utländska observatörer, tyckare, fotografer och filmare. Endera bilden av den noble vilden eller den grönländske fyllhunden. En sorts orientalism som den är beskriven av Edward Saïd. Han är mycket välkänd för alla som har något intresse av Mellan Östern frågor. I korta drag menar Edward Said att västerländska forskare har skapat denna orientalism av ständigt återkommande bilder av negativitet för att framställa väst som bra och öst som ett dåligt alternativ. Dom mot oss. Skapad för att kunna fortsätta ha makt och dominera de andra. I det här fallet då en sorts eskimå orientalism.

”Jag hade en utställning och föreläsning på The Smithsonian i Washington om klimatförändringarna och vad grönländarna hade för åsikter om denna och många besökare kom upp till mig och sade, men du är ju ingen eskimå!”, berättade fotografen med avsmak och tillade: ”Vi är ju bara människor vi också.”

”Jag vill gärna göra en positiv, men realistisk film om Grönland”, försökte jag lite tafatt, osäker på vad jag skulle säga, eftersom allt blev fel, men fotografen hade ett raskt svar: ”Gör bara en film som har en bra berättelse, oavsett om den är negativ eller positiv, det räcker att det är en bra berättelse.”

Han har helt rätt. Och jag köper verkligen deras åsikter och har full förståelse för deras oro. Och mötet var verkligen uppfriskande. För om sanningen skall fram, så är det nog så att just dessa snedvridna bilder av Grönland är en del av det bagage jag har med mig. Jägarsamhällena i norr. Och missbruket i samhällena. För verkligheten är också sådan, att det är just detta man hittar när man letar efter information om Grönland på nätet och på bibliotek. Men av detta har jag inte sett något under den första tiden i Nuuk, dock ett mycket modernt samhälle som blir alltmer spännande för var dag som går.

”Men”, undrade jag innan jag återvände ut i snöstormen: ”Jag tror kanske lite av problemet också kommer från det faktum att om ni kikar på Visit Greenlands hemsida så säljer ju de slädhundsturer, jägare i norr och helikopter upp på glaciärer och den storslagna naturen. Just de här bilderna av Grönland som ni säger är fel.”

”Inte alls!” hävdade företagsledaren så övertygande att jag frågade om hon arbetade för dem, vilket hon inte gjorde, samtidigt som fotografen höll med mig.

Här är hemsidan, så ni kan kika och avgöra själva. Jag kontaktade själv landets turistmyndighet men svaret var både otrevligt, ointresserat och även där fick jag känslan av att de fått nog av utländska observatörer, åsiktsmakare, filmare och fotografer som skall ge sin egen version av hur de upplever denna gigantiska ö med 55 000 invånare.

En utmaning i allra högsta grad för alla involverade.

*Jag har fått denna mycket intressanta avhandling mig tillskickad om Grönland och dess identitet.

Tjejerna har inget emot att vara inne mesta av tiden nu…

PS. Idag var skolor stängda till följd av ovädret: men jag har kämpat mig hit för att skicka detta samt köpa bröd och smör åt hustrun. Du är jägaren som nu skaffar familjen mat, sade hon med en sorts orientalism när jag kastade mig ut is stormen. Älskar denna bris, detta väder! DS

English version:

Nuuk

It will not be easy. Doing a documentary about Greenland. That is the feeling I have had since the day I decided to take on this project. It became even clearer yesterday when I met one of Nuuk’s business leaders and one of their best known photographers. At first I thought their cold was due to the fact that I was half an hour late due to getting lost in the snow storm and the icy wind. But I soon realized it had to do with the fact that another qallunaat had turned up on the island ready to strengthen the already prevailing images and stereotypes of the Greenlanders. (qallunaat is Inuktitut and Greenlandic which can be translated as white people, but today often meaning Danish)

“The only films done by outsiders are portraits of the romantic image of hunters in the north, looking deep into the horizon and waiting for their prey at the same time as they are shamans and being profoundly deep in thoughts about the meaning of life” , the middle aged photographer said with a certain disdain and continued by saying: “Or otherwise something negative about our problems.”

“In reality, the noble hunter then returns home and ends up in drunkenness for days”, adds the business leader.

I fully understand the fact that Greenlanders are fed up as regards to the stereotypes of themselves, which are portrayed by far too many photographers, opinion makers, film makers and foreign observers. It is either the image of the noble savage or the Greenlandic drunkard. It is sort of an orientalism as described by Edward Said. Well known to anyone involved in Middle Eastern issues. In short, Edward Said argues that Western scholars have created this orientalism of continued images negativity to portray the West as good and the east as bad alternative. They against us. Created just to be able to keep the power an dominate the others. In this case a sort of a Eskimo orientalist.

“I had an exhibition and lecture at the Smithsonian in Washington about climate change and what opinions the Greenlanders had as regard to it and many visitors came up to me and said, you are not an Eskimo!” the photographer told me with more disdain and added: “We are only human beings as well.”

“I´d like to do a positive but realistic documentary about Greenland” , I tried slightly uncomfortably, unsure what to say, since everything I had brought up as a question ended up not so good, but the photographer had a good answer for me: “Just do a film which has a good story, whether positive or negative, as long as it is a good story.”

He is 100 percent right. And I really buy their opinions and worries. And the meeting was really needed and refreshing. Because, in truth, these faulty images of Greenland are indeed some of what I have added in the back of my head before coming here. The hunting communities in the north. And the drug- and alcohol addiction in the communities. Because this is basically what you find when you do research about Greenland. But, of this, I have seen very little during my first week in Nuuk. I have, though, seen a very modern society which is getting more interesting by the day.

“But” , I wondered before I once again headed out into the snowstorm: “I think part of the problem is if you check Visit Greenland’s homepage this is very much what they are selling. Like dog sledging, hunters in the north and helicopters on top of a glacier and the extraordinary nature. Exactly these images of Greenland you say are wrong.”

“No we don´t!” the business leader argued in such a way, so I asked her if she was employed by them, which she denied at the same time as the photographer agreed with my assessment.

This is the home page, judge for yourself. I contacted them during my research but the answer was unfriendly, complete lack of interest and even in this case, I had this feeling, that they have had enough of foreign observers, opinion makers, film makers and photographers who have arrived to give their own version how they see this gigantic island with 55 000 inhabitants.

Indeed a challenge for everyone involved.

*I was sent this excellent academic paper and critical study on Greenland and its national identity.

 

The girls don´t mind being indoors right now….

PS. Schools were closed today, due to the weather, but I fought the high winds to get here to send this report and to buy bread and butter for the wife. Took me 45 min to get here. She said I was the hunter sorting out the food issue for the family, when I entered the storm, with some orientalism. I just love this little breeze and the storm, just down my alley! DS

 

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

Time limit is exhausted. Please reload CAPTCHA.