Explorer Mikael Strandberg

Knud Rasmussen in a new light/Knud Rasmussen i nytt ljus

Nuuk

(Swedish version first, the English one follows)

Det finns en byst av Knud Rasmussen när man anländer till flygplatsen i Kangerlussuaq. Det finns en till i regeringsbyggnaden i Nuuk. Så stor är Knud Rasmussen, den dansk-grönländske upptäcktsresanden. För mig personligen har han länge framstått som positivt annorlunda jämfört med andra resenärer av sin tid, främst för att det i hans berättelser alltid fanns en lokalbefolkning som föreföll beundras av resenären själv. Men som så mycket annat beträffande mitt första möte med Grönland, så överensstämmer den bilden inte helt med verkligheten.

Knud to the left/Knud till vänster i bild

”Dom här bysterna är inget annat än en rest från kolonialtiden”, säger Klaus Georg, grönlänning född i Danmark, som forskat mycket i Knud Rasmussens liv och just gjort klar en PhD om Grönland: ”När min pappa kom hit första gången, så sade han som du, nu är jag förberedd och redo för Grönland, för nu har jag läst Knud Rasmussens böcker. Och det är ungefär som när man läst HC Andersen påstå att det är den rätta bilden av Danmark. Och det stämmer ju inte.”

Vi står inne i en halvmörk regeringsbyggnad som håller på att renoveras bredvid Knud Rasmussens byst och livfullt berättar Hans Georg vidare.

”Knud Rasmussen är ju en legend, en ikon när sammanvävd med Grönland och inuiter, men frågan är, vem är han ikon för och varför?” förklara Klaus-Georg: ”Han är ikon för Danmark och danskarna. Han är en betydligt mindre ikon för grönländarna.”

Redan när jag på hemmaplan läste en ny bok om Knud Rasmussen och insåg att han var son till en präst som hade mycket makt under Knuds uppväxt, så insåg jag direkt att här är det något som inte stämmer. Och mycket beroende på min tid i England, där jag efter många år förstod anledningen till att flertalet av mina kollegor hade så stort självförtroende och var så uttrycksfulla, jämfört med resten av befolkningen, som jag träffade på under mina färder där. Det hade att göra med att de hade föräldrar som ofta hade makt, ställning och möjligheter. Precis på samma sätt som för Knud Rasmussen. Jag säger detta för att jag vet att hade jag varit född en annan tid och i ett annat land, så hade jag inte haft de här möjligheterna jag har idag, för mina föräldrar hade varken pengar, makt, status eller möjligheter. Nu när Klaus-Georg berättade för mig och min besökande mycket gode vän, den mycket kunnige Lars Säfström, att den bild jag haft om den jämlike Knud Rasmussen, ja, den stämmer inte.

”Tänk själv om du växt upp i en liten torvhydda som de flesta grönländare hade gjort som kom till Ilulissat första gången och såg familjen Rasmussens hus” , berättar Klaus Georg där vi står i den gassande vårsolen utanför en kopia av föräldrarnas hus vid kyrkan i Nuuk: ”Det är klart att de direkt där kände sig mindre värda. Det måste ha imponerat på dem. Ett hus i tre våningar, en enda familj. Det visar på maktstrukturen som rådde.”

”Det måste väl ha gett Knud mycket självförtroende?” frågar jag med tanke på mina tidigare frågeställningar.

”Absolut. Knud såg mycket bra ut och hade mycket självförtroende, en svärmorsdröm, som gjorde expeditioner. Ja, hela sju stycken s.k. Thule Expeditioner. Men han brukade också leka med de grönländska barnen där han var alltid slädchauffören och de grönländska barnen hans draghundar och när han blev äldre och genomförde sina Expeditioner, så brukade han alltid ta de bästa hundarna i varje by han kom in för sin egen del. Och det retade många grönländare. Han tog det för givet att han skulle ha tillgång till dem.”

Att ha åsikter som inte är positiva rörande Knud Rasmussen är ett bekymmer. Att ha avvikande åsikter om Grönland än den gängse bilden som finns i Danmark likaså. Klaus Georg har svårt att nå ut i Danmark med en balanserad bild av både Knud och Grönland.

”De sista tio åren har det skrivits tusentals sidor om Knud Rasmussen i Danmark, där han är mycket populär. Det är han inte på samma sätt på Grönland. Han har gjort mycket för Grönland, satt ön och inuiterna på kartan, man vi dyrkar honom inte som en ikon här. I Danmark ser man Knud Rasmussen som grönländare, men han uppträdde som dansk här på Grönland med allt vad detta innebar. Och det gjorde att han inte var lika populär hos grönländarna, men det är det få som nämner i Danmark idag.”

Jag är ju heller ingen förkämpe för ikoner, eftersom jag aldrig träffat någon människa som inte bara är en vanlig människa som alla andra. Och så fort någon blir en ikon är det på uppdrag av någon som behöver få till att det skall vara så. Som Danmark med Knud Rasmussen. Och mitt besök här i Nuuk har ställt nästan allt jag fått med mig hemifrån angående ön, dess invånare och Knud Rasmussen på kant.

Upptäcktsresan fortsätter.

Nuuk

(English version)

There´s a bust of Knud Rasmussen meeting the arriving traveler at Kangerlussuaq airport. There´s another one at the government offices in Nuuk. That´s how big Knud Rasmussen is the Greenlandic-Danish explorer who is world famous. For me personally, he has been one of few historical explorers I have genuinely liked, mainly because in all his books, he seems to adore the local population and take a back seat in his stories in regard to them. Well, at least compared to other explorers of this era. And compared to the situation today by the way. But, as most others issues in regards to my first visit to Greenland, this iconic image doesn´t relate to the truth.

Knud to the left/Knud till vänster i bild

“These busts are nothing more than remnants from the colonial era”, Klaus Georg tells me, a Greenlander born in Denmark, who has just finished a PhD about Greenland and who is well versed in the life of Knud Rasmussen: “When my dad came here for the first time, he told me that he understood and was ready for Greenland, because he had read Knud Rasmussen’s books. That´s like saying you understand Denmark because you have read H C Andersen. And that is far from the truth.”

We´re standing inside a dark, poorly lit government building in renovation next to the bust of Knud Rasmussen and Klaus Georg continues vividly:

 “Knud Rasmussen is a legend, an ikon whose life is tightly tied to Greenland and the Inuits, but the question is, for whom and why is he an icon?” Klaus Georg asks and continues explaining his point: “He is an ikon for the Danes and Denmark. But way less for the Greenlanders.”

Already when I was reading the latest biography about Knud Rasmussen back home in Sweden and realized he was the son of a priest who wielded a lot of power in his part and parish of Greenland, I had a feeling his global image just didn´t add up. And a fair amount of that hesitancy comes from my time in the UK, where many of my colleagues had loads of self-confidence and knew how to express themselves, if you compare to the rest of the Brits who I came across during my journeys, because they came from a background where their parents had (or have) power, money, resources and gave them all possible opportunities in life. Exactly the same way as it was for Knud Rasmussen. I note this due to the fact that if I had been born in another time or country, I would have had this great privileged life I have to day, because my parents had neither power, influence, status nor possibilities. So, when Klaus Georg put across his knowledge to me and my visiting good friend, the very knowledgeable Lars Säfström, that the image I have had as regards to Knud Rasmussen, it just doesn´t add up, I realized he was right.

“Just imagine….” , Klaus Georg said whilst we enjoyed the hot and nice spring sun in front of a replica of Knud Rasmussen’s house next to the church in Nuuk,: “…that you live and know nothing else than a grass hut and you come to Ilulissat for the first time and see the Rasmussen family´s three storied house, obviously you will feel in awe and less worth. It has to have impressed them greatly seeing this. One house, three floors, one family only. This shows the power structures that were in place.”

“Surely this must have given Knud Rasmussen a lot of self-confidence?” I ask rhetorically considering my earlier thoughts.

“Absolutely. Knud was good looking, had a lot of charm and self confidence who did Expeditions. Well, he did 7 Thule Expeditions. Bu the also used to play with the local greenlandic kids he being the leader of a dogsledding team where the local kids where the dogs. And when he grew older and did his Expeditions, he used to demand the best dogs in each village or place he passed. This aggravated the locals a lot. But he saw this as his given right.”

Having not so positive opinions about Knud Rasmussen in Denmark, ain´t easy. The same applies to how the world should see present Greenland. Klaus Georg has major problems getting through to Danish media or Danes with his more balanced image of both topics.

“There´s been thousands of articles written about Knud Rasmussen the last ten years in Denmark, where he is an icon and idol. But this is not the same case here in Greenland. Sure, he has done a lot to put the island and the Inuits on the global map, but we don´t idolize him here. In Denmark, he is seen as a Greenlander more than Dane, but he always behaved like a Dane here in Greenland. And that has made him less popular over here. But, this fact isn´t mentioned in Denmark.”

I ain´t much for idolizing people either, for the mere fact that so far, I have never met a human who isn´t a human full of faults like the rest of us. And I have realized, as quick as somebody becomes an idol, it is because somebody wants it to happen. As regards to Denmark and Knud Rasmussen. It serves their ideas how they want Denmark to be seen as regards to Greenland. And, finally, I just want to add that most things I brought with me from Sweden as regards to Knud Rasmussen and Greenland has changed.

The journey continues.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

Time limit is exhausted. Please reload CAPTCHA.