Explorer Mikael Strandberg

A day on a fishing boat/En dag på fiskebåten

(Swedish version first, followed by the English)

En iskall vind anlände igår, sannolikt en 5 sekundmeter, vilket gjorde att den 4 gradiga värmen gick ned till nollan. Det regnade av och till sidledes. Det hela avslutades tvärt runt 21.00 och då stack frun och jag direkt ut på en löptur till Eqalunnguit, fram och tillbaka, drygt ett mil av storslagen utsikt och det friskaste och mest hälsosamma av luft. Hela dagen hade jag oavsett väder, ändå ”tvingats” vara inne på grund av rengöring av kläder från fiskblod, kamera likaså och överföring av mycket intressant material från dagen innan, när jag följde med familjen J ut på torskfiske.

Låt mig först säga att jag veckan innan läst boken Torsk av Mark Kurlansky, som är en riktig höjdarbok och beskriver det stora värdet av denna fantastiska fisk. Jag fick ju själv en ganska stor en (jag säger så efter att ha sett riktigt stora) på spöt veckan innan och det är ju en fantastisk matfisk, om än en med en svag smak, inte som en fjällröding, men den har ju varit en del av den industriella historien och en av orsakerna till klimatförändringarna får man väl säga.

Så, fem minuter innan de skulle ut på vad jag förstår var höstsäsongens första torskfiske, så ringer den mycket snälle Louis Pele som gärna vill jag skall se hur han jobbar och tänker. Ingen av oss har ett språk som riktigt passar den andre, men vi blandar, så jag säger att jag sitter och äter lunch med familjen och är nere vid hamnen på 20 minuter.

Louis Pele hämtar mig i sin nya båt och vi drar sydväst förbi isbergen till en plats inte alltför långt bort från samhället, ett lugnvattenområde. Här väntar hans pappa, två bröder och farbror. Här genomför de traditionellt bottengarnfiske, som i stora drag går ut på att man med tvingar in fisken genom att flytta olika nät till ett ”huvud”, där de samlar upp fisken, påbörjar arbetat med att rensa fisken, de tar bort innandöme och huvud, saltar ned den i platstråg och när de är klara, lämnar över fångsten, i detta fallet, till Royal Greenland, som ju har en fabrik här.

Jag har aldrig sett så mycket torsk i hela mitt liv, det är nästan som man gå på deras ryggar utan att sjunka. Dagen innan läste jag i Sermitsiaq att runt Diskobukten och norröver vara fisket av hälleflundra en katastrof, men torsk verkar det finnas. Och familjen arbetar sex timmar rakt av utan en enda paus och Louis Pele uppskattar att de drar upp mellan 1500-3000 kg under den här tiden. Det är en mycket glad, sansad och oerhört snäll samling fiskare. Jag känner mig mycket lycklig att få vara en del av det hela. Vädret växlar hela tiden och oftast är det regn och lite vind och eftersom jag bara har gymnastikskor, så är det kalla sex timmar, men väl värd dem och det här var sannerligen en upplevelse av stora mått. Och vilka fantastiskt fina människor familjen J är!

Att jag bara har gymnastikskor har naturligtvis att göra med den 3 veckor senarelagda ankomsten av grejer med hjälp av RAL. Så Pam och jag har varit ned tillhamnen och RAL:s kontor som är befolkat av kanonhyggliga ortsbor som inget kan göra åt klanteriet på huvudkontoret. När jag får räkningen blir jag heller inte glad. Kostanden är dubbel mot förväntat. En massa extra kostnader de inte nämnt trots mina frågor.  Serviceinriktningen på företag med Grönlandsinriktning är urusel på toppnivå och jag undrar:

”Varför protesterar ingen?”

Jag var inte den ende där som var upprörd och förvånad. Jag skulle, om det fanns alternativ, försöka få mina grejer genom någon annan än RAL. Royal Arctic Line.

English version:

Yesterday a cold wind arrived, probably around 5 km/hour wind, which took the 4 degree Celsius down to zero. It was on and off raining sideways. It all came to a halt around 9 p.m. so my wife and myself did a trail run to Eqalunnguit and back, around 10 km:s of great views and the freshest and healthiest of air. I had during the whole day, bad weather or not, but “forced” to be indoors due to cleaning clothes from fish blood, the same applies to the camera and transferring interesting material from the previous day when I accompanied the J´s codfishing.

Let me first add that I the previous week had read Mark Kurlansky´s excellent book Cod where he dwells deeply into the history of this extraordinary fish. I did get a reasonably sized cod myself the previous week (I say reasonably sized after seeing a few really big one´s the other day) on my fishing rod and it is also a great eating fish, if a relatively bland taste, not like an Arctic char, but there´s no doubt it has played an important role in the history of the industrial revolution and most likely a player therefore in climate change.

So, 5 minutes before they were heading out, as far as I could understand, on the first codfishing job this autumn season, the very kind Louis Pele calls me to say there are leaving. Louis Pele have kindly agreed let me film how he works and his thoughts on life. None of us have a common language of understanding yet, but we mix languages and words and do our best, which me trying to explain in Danish that I am eating lunch with the family and will come as soon as I can to the harbor, in twenty minutes max.

Louis Pele picks me up in his new boat and we easily zoom past icebergs heading south west to place located not too far from the settlement, a calm cove. His two brothers, his father and his uncle have already started the work, traditional gill net fishing, which to summarize a bit, basically is a way to place the nets, forcing the caught fish into a “head”, where they collect the fish, start cleaning it, first getting rid of the head and insides, followed by salting in plastic trays, which are then ready to be delivered for sale to in this case Royal Greenland, who have a factory in the settlement.

I have never seen as much cod as this in my whole life. It was almost such an enormous quantity caught, so it almost felt like I could walk on their backs without falling through. It was at that moment hard to believe what I read in the local Greenlandic newspaper Sermitsiaq the previous day, that the halibut season in the Disco Bay area is so far this season is a disaster. At least there seem to be enough cod. Still. The Family worked six straight hours without one little break and Louis Pele estimated that they probably caught between 1500-3000 kg during this time. And believe me it was a happy, relaxed and incredibly kind group of fishermen and I felt both honored and privilaged to be part of the whole scene.  The weather was forever changeable, mainly a drizzle, at times more, a tiny wind and briefly sunshine, but since I only wore sneakers, this was six quite freezingly cold hours, but well worth the ordeal and I need to add again, that it was a highlight being part of the fishing and documenting how it works. And what a fantastically kind group of people the J Family is!

The reason I wore sneakers, once again, has to do with our gear from Sweden arriving three weeks late with RAL. So right now, Pam and me, we have been down to the harbor and visited the RAL office, which have a very friendly group of workers, who of course can´t take any blame for the poor job done from the main office in Aalborg. When they supply me with the bill, I get stunned. They have added on more the double the price than previously agreed on. Extra costs indured even though I have asked them several times for the total cost explained in detail. I have to add, after having spent 3-4 months all together in Greenland, that companies with a Greenlandic touch, is at the top management level generally void of any service mindedness. And I have to wonder:

“ Why doesn´t anyone complain about this truth?”

I wasn´t the only one upset and surprised at the harbor.  If I could, if such an alternative existed, I would avoid using RAL (Royal Artic Line!!!) in the future.

 

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

Time limit is exhausted. Please reload CAPTCHA.