(Swedish version first, followed by the English)

Det småregnar ute just nu, det är lite små rått inomhus men värmen är på, om än på lägsta inställningen. Mycket mer värme var det hemma hos Jacob som jag besökte häromdagen i den äldre delen av samhället. Han bor i en varm och trivsam stuga som erbjuder en fantastisk utsikt över viken som präglar samhället, Ikeraannguaq och Qaqqarsuaq fjället i bakgrunden. Han är förmodligen en av de mest intressanta, och genuint varma, människor jag någonsin träffat. Han växte upp i en traditionell torvkåta där värme och ljus gavs av valtran. Hans liv därefter har präglats av jakt på val, säl, valross och fiske. Väldigt mycket fiske. Han ägde en gång en liten trålare, men har jagat från kajak. En oerhört spännande människa. Han introducerades till mig av Julie, en dansk journalist och filmare som bott här i samhället de sista 5 åren. Hon har varit ovärderlig så här i början att introducera mig till spännande personligheter i samhället. Och sådana finns det många här.

Som ensam filmare är det inte alltid enkelt att sköta allt själv, i synnerhet om man vill få med hela familjen i någon enstaka scen. Och en av de viktigaste scenerna för mig har alltsedan tiden i Nuuk varit att försöka få en lång scen när familjen besöker en affär, vilket nu blev möjligt till följd av Julies närvaro. Vi blev ju alla chokade av de extremt höga kostnaderna för i stort sett allting i Nuuk, där en av världens dyraste affärer finns, Brugseni. Så vi hade förväntat oss att det skulle vara än mer dyrt här. Och visst, vissa grejer är dyrare, som lyxartiklar, men vem behöver det? Annars är priserna generellt lägre här (dock fortfarande extremt dyrt och jag undrar ofta, med tanke på de låga lönerna runt 13-14 000 kronor i månaden, hur överlever folk?) i affären som heter Pilersuisoq och som denna vecka fyller 243 år och erbjuder då en extra tjock priskurant som erbjuder bland annat gummistövlar från Tretorn för 512 kronor, en kaffekokare för 255 (dagen innan betalade jag en 100-ing till för denna…), en rabatterad frysbox för 7700, salladskål för 50 spänn huvudet, dansk köttfärs, 1 kg för 97 spänn och som vi svenskar vet så inkluderar det stora mängder danska ohälsosamma hormoner. Annars är nästan all rabatt, som alltid när det gäller lägre priser på lågprisaffärer världen över, gällande skräpmat, fet mat och en massa sockerbaserad föda. Men som helhet, jämfört med affärerna i Nuuk, jag är imponerad av priserna i jämförelse och även utbudet med tanke på samhällets isolering. Och personalen är fantastiskt trevlig och hjälpsam. Vilket också skiljer från Nuuk.

Den här helgen så packade vi ryggsäckarna fulla och gick till en av våra favoritplatser drygt 6 km fjällvandring från samhället. Strålande sol, osannolikt vacker natur och de mest underbara rödingsvatten. En lätt isig vind biter lite lätt. Så halvvägs händer en liten olycka med Dana. Snabbt klädbyte. Lite senare trampar samma lilla tjej genom i leran och hela stöveln fylls med lera. Men vi kommer fram, slår upp läger och så dyker Pam upp, men har glömt nyckeln i dörren. Så hon får gå 13 km fram och tillbaka utöver de 6.5 hon redan gjort, men återvänder med färskt bröd. Jag hade tänkt laga en större måltid, men alla mina medresenärer somnar direkt i den friska luften. Klockan 5 vaknar jag, tar mig till rödingsjön för att hämta färskvatten, kastar med min nya Shimano beastmaster, men ingen napp, men vacker omgivning, helt stilla vatten. Jag till och med ser rödingarna, men ingen hugger. Så efter en timme fyller jag på vatten, kastar ett sista kast och fastnar med draget. Jag har säkert fastnat med 10 drag sedan ankomsten och argt släpper jag spöt, skär av linan för att försöka få loss draget på annat vis. Jag lyckas, så sakta, sakta drar jag in linan och just när jag skall till att dra upp draget klipper en stor romstinn hona till och jag får en 2 kg röding på draget!

Väl tillbaka väcker jag tjejerna, ber Pam filma, vilket hon gör utan ljudet på och så lagar jag iordning röding till frukost. Samtidigt har tjejerna hittat blåbär och återvänder med hela kläderna och ansiktena blåa. Vi går och fiskar. Vi ha fått en sändning spön och fiskegrejer från Lars Solomon men tjejernas ovana gör att ordet lintrassel får en ny betydelse. Olyckor händer och vi återvänder hem med den tunga packningen på kvällskanten. Det var en sådan här tur jag skulle försöka få tjejerna att älska på lägerliv och fiske, men blev mest en ”vi hade i alla fall tur med vädret” färd.

Ja, Pam glömde sina innersulor, så jag har nyss återvänt i regnet efter att ha gjort en 13 km tur över fjället.

English version:

There´s a bit of a drizzle outside right now, a bit damp inside, even though we have the heating on its lowest level. It was way warmer at Jacob´s home who i visited the other day in the oldest part of the settlement. He lives in a cozy and warm cottage overlooking the spectacular Ikeraannquag Bay with the Qaqqarsuaq mountain in the background. He is probably one of the warmest and most interesting human beings I have ever come across. He grew up in a for the area traditional peat house heated and lit up by a blubber lamp and his life since then have been dominated by hunting whale, walrus and fishing in all forms. Once upon a time he owned a small trawler, but he did hunt from a kayak as well. An incredibly interesting human being. He was introduced to me by Julie, a Danish journalist and film maker who´s lived in the settlement the last 5 years. She has been invaluable initially for me and my work with her knowledge and contacts with the rest of the community. There´s many interesting personalities in the settlement!

As a lone film maker, it isn´t always easy to do everything by oneself, especially trying to have the whole family in a shoot including oneself! And one of the most important shoots I have been looking to do since Nuuk, is a visit to a store, which now was possible due to Julie living here. The extremely high prices in Nuuk were a shock to my system, especially at the most expensive supermarket chain on earth, Brugseni. So we expected prices to be even higher here in the settlement. Sure, some items are more expensive than even Brugseni in Nuuk, but only as regards to luxury items and who needs them anyway? Otherwise prices are lower here (still very expensive and I often, knowing that the low general income is around 1200 US dollars a month, how do people survive?)at the local big store called Pilersuisoq who this week turns 243 years old and for this reason offers a thicker weekly advert than normal offering for example Wellington boots from Sweden for 65 US dollars a pair, a coffeemaker for 33 dollars (I paid 10 dollars more the previous day before the ad…), a heavily reduced freezer 972 dollars, Chinese cabbage for 7 dollars a head, Danish minced meat for 12 dollars a kg and as we Swedes now, injected full of crappy Danish hormones. Otherwise, as usual all over the world when it comes to the lower price range of shops, the offerings are pretty much all junk food, fatty foods and loads of sugary food. But if I add it to the bigger picture, compared to the shops in Nuuk, I am impressed by the prices, the wide selection available if one considers to isolation of the settlement. And the personnel are very nice and helpful. This differs greatly to Nuuk as well.

We set off this weekend over the mountains with full backpacks to one of our favorite locations on earth, just 6 km:s away from the house. It was a sunny weekend dominated by an incredibly beautiful nature and the most appealing of Arctic char waters to fish from. A slightly icy wind dominated from the north and for this reason, half way, we had a little accident with Dana. I quickly changed her clothes. A few minutes later she steps through the watery mud with one of her boots. Change of socks. Eventually we made it over with no more drama, pitch the tent and when Pam later shows up, she has forgotten the house key in the door. So she quickly hurries back and forth over the mountain. All together a 20 km walk for her in the evening hours. I had planned cooking a major meal on the gasstove, but all my guests falls immediately a sleep in the fresh air. I get up at 5 a.m. and set off for the char lake till fill up with drinking water and throw a few lines with my new rod, Shimano Beastmaster. Nothing. The lake is so still I can see the char swimming around the lure but not even cuddling it. After an hour, I fill up with water, throw my last line and the lure get stuck behind one of the many evil stones of the lake. I have probably lost 10 lures all together since arrival, so due to this, I, with great irritation, cut the line and try to free the lure with some smooth work. It works and quite fed up a pull the line back slowly with my hands and right before I am ready to pull it up from the water, a female char full of fish eggs grabs the lure and I have a 2 kg of the most beautiful Arctic char I have ever seen!

Once back at the tent, I wake the girls to see my catch and I ask Pam to film, which she does but without the sound being turned on. At the same time the girls have discovered fields of blueberries and later return to the tent looking like blueberries. We then go fishing. Dad is going to teach his daughters how to fish and we all have new rods and fishing kit, a gift from Lars Solomon.  Due to lack of experience of fishing the line messed up in reels reach unknown proportions, so when we return home in the evening, after a great lunch on char, with the heavy pack on our backs, I remember a Swedish director Lars Molin did a film called At least We Had Sunny Weather, which is about a family going on vacation, when all goes wrong.

When we get back, Pam realizes she has forgotten her innersoles, so I have just returned after a 13 km haul over the mountain in the rain to pick them up.