Min 64:e födelsedag
Jag är så priviligierad. Och en stolt pappa.
Men. Det är som allt i livet, man måste satsa fullt ut för att få ta del av livets alla positiva sidor. Så jag skriver det här för att påpeka att alla resor med tjejerna gör skillnad. Exempelvis, ta det här med min födelsedag varje år.
Samma inlevelse och kreativa tanke. Inte samma present, inte samma idé, men samma känsla. Tjejerna hittar ett sätt att göra något eget, något som inte går att köpa, något som bara blir till om man lägger tid, fantasi och kärlek på bordet.
I år fick jag en liten röd låda. Handgjord, klippt, vikt, limmad och färglagd. Redan när jag höll den i handen förstod jag att någon suttit länge med den här, tänkt, pillat med detaljer, gjort om tills det blev rätt.
Jag öppnade den och det första jag såg var reglerna. Jag får inte använda presenterna under deras lov, jag måste vänta. Det är skrivet med den där blandningen av humor och total bestämdhet som bara barn kan ha. Jag skrattade direkt, för det är så typiskt dem. De har inte bara gjort en present, de har byggt ett helt system.
Sen kom biljetterna, små tickets som man kan riva av och lösa in. På varje biljett står något enkelt men genialt. En stund i soffan tillsammans. En promenad även om det är kallt ute. Städa huset. Och fler sådana saker som inte kostar pengar, men som kostar något annat. Tid, vilja, närvaro.
Det är det som slår an hos mig. Att de redan förstår att det som betyder mest ofta är det som inte går att köpa.
Och så deras handskrivna texter. Rader där de säger att de uppskattar mig, att jag är världens bästa pappa, att jag förtjänar allt i lådan. Det är så fint att det nästan blir svårt att ta in.
Jag sitter där med den lilla röda lådan och känner mig både stolt och mjuk på samma gång. Jag tänker, hur i hela världen fick jag döttrar som dessa.
Ibland slår det mig också hur tomt livet hade kunnat vara utan barn. Hur mycket som bleknar i jämförelse med en handgjord låda fylld av biljetter som lovar en promenad i kylan och en stund nära.
Det här är det bästa presenten för valet jag gjort hur jag vill leva mitt liv. Och jag får lösa in den, en biljett i taget.
