Explorer Mikael Strandberg

En kort notis från Beirut

“Ohyra!”

Det är ett av många ord jag hört denna vecka när olika grupper från olika religioner och grupperingar pratat om varandra. Extremt hårda och brutala ord. Först mottog jag dem med förvåning, så chock och det följt av att jag förstår att Beirut och Libanon är på alla sätt och vis, extremt.

Flertalet man pratar med har förlorat någon älskad i de olika konflikter som förstört och ruinerat detta land om och om igen. Därför förstår jag lättare dessa extrema åsikter. Men här fanns mer stabila åsikter också. Som från Mustafa, muslim, konstnär, emotionell, ja, han berättade helt fantastiskt intressant om de 16 åren av inbördeskrig som bröt ut 1975.

“Jag levde ett liv som nästan var laglöst, men bara på vissa gator och områden.”

Staden var länge delad i en muslimsk och en kristen del. Även dag fanns det en sådan känsla av uppdelning, trots att nu fanns inga vägspärrar eller möjliga bomber eller hastig död att vänta.

Vi, dvs. Film-Lars och jag, träffade en “prinsessa” från en av Jemens mest tuffa klaner. Hon och mamman, som fram tills att Saudierna började bomba Sanaa och Jemen, ett exklusivt liv. Mamman “drottning”, dottern “prinsessa”, ja, sex månader efter de första bombarna hade de tvingats bort fram sin klan och sitt land och nu i flykt. De har ingen aning när de kan återvända och livet är oerhört svårt på alla nivåer. Jag tror de som inte fattar detta med varför man flyr, priset det innebär, ja, de skulle sätta sig på ett plan och åka till Beirut och prata med folk. Här finns massor med folk med lika extrema åsikter som de. De finns “Nassar” som falangisterna, druzer, katoliker, shias och sunni, salafis, wahhabis och ja, och de flesta säkerhetsnissar från CIA, Shin Beth och så vidare. Detta är också agenternas och spionernas lekstugeplats nummer ett.

Och så finns det en del erhört välbeställda och mest “vanligt” folk som slåss för att överleva. Någon medelklass sägs inte finnas idag.

En av resans intressantaste att möte, var en f.d jemenitisk minister. Oerhört kunnig, bror till en mycket god vän till mig, sanslöst insatt i mellan österns alla konflikter och bakgrunder, men han var så sansad, fri från hat, klok och fri från de värsta extrema tankar. han hade nu hamnat i Finland. Hans mer kände farbror som jag träffade efter kamelresan, han dog i sorg utanför sitt älskade land.

Flertalet vi träffade var välbeställda och katoliker. Klart man fick perspektiv på påven! Ja, på ett mindre trevligt sätt, måste jag tillägga.

Det är inte svårt att bli imponerad hur de åter byggt upp detta fantastiska land. Beirut är fll av liv, mycket nattliv, fantastisk mat, spnnande människor, aldrig tråkigt och massor av svar på livets mening finns här.

Några flyktiga tankar så här efter en vecka och en sorts summering av det hjärnan håller på att hantera. Åtminstone den vänstra delen.

Leave a Reply

Your email address will not be published.

Time limit is exhausted. Please reload CAPTCHA.

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.