Igår drog jag däcket de i det närmaste 25 km runt Häckeberga sjön. I stora drag helt tomt på människor, trots denna underbara skog. Det är över 1½ år sedan jag körde dessa riktiga långturer. Men nu är jag tillbaka i gammal god form. Än har jag inte rehabbat vänster knä, vilket gör att jag inte kan springa än, men däck går bra också. En halvmara med däck. Även om jag fastnade ofta. Ungefär som att dra en pulka över den grönländska inlandsisen. Misstänker jag. Jag har dragit igång den riktigt hårda träningen igen. Det finns ett mål i sikte. Eller 3. Kanske 4.

Skogen är verkligen balsam för själen. För hälsan. För glädjen. Dock hade många kalhyggen tillkommit sedan jag sist var här. Det är en styggelse. Det gör ont i hela kroppen att se förstörelsen i profitens anda. Jag tror att om folk skulle ägna mer tid i skogen än i soffans bekvämlighet, skulle vår skogspolitik vara annan.

5 timmars däck drag känns och jag anlände tillbaka till bilen ganska trött. Jag körde yoga och stretch en halv timme. Det gör sådan skillnad för alla leder, muskler och för att hamna rätt. Svårt att stretcha på Expedition, man är för trött, men det måste bli en del av dagen.

Jag lyssnade på 2 helt underbara poddar under drageriet. Först den helt osannolike David Goggins, världens tuffaste man som han kallas. Ett måste för att få perspektiv.

Och så en podd med Yogi Guru Singh som verkligen öppnade mina ögon. En mix av västerlandet och öst, vetenskap och andlighet.

Bägge intervjuade av Rich Roll, som verkligen är duktig!

Livet är gott!