Jag börjar varje tidig morgondag med en kopp starkt kaffe, jag skriver dagbok och så läser jag ett stycke ur vad jag kallar klokbok. En skrift som kan stimulera hjärnan, inte döda den som mobil scrollandet gör. Jag tittade i bokhyllan, såg en bok jag inte sett på mycket länge, den hette Konsten att Njuta Av Livet av Lin Yutang. När jag öppnade boken, så stod där:

“God Jul Och Gott Nytt År! Önskar Vicky.”

Viktoria! Min systerdotter! Jag hade inte tänkt på henne på många år.

Jag började nästan gråta. Den snällaste av människor! Men hennes liv blev ingen större njutning. Den första bilden ni ser här kommer från en camping trip i Wales i början på sjuttiotalet. Där är hennes pappa, syrran Lotta och familjen Abbott. Pojken hette Damion och resan minns jag än idag. Här började min lust för att tälta och vandra. Just denna resa.

Jag minns all glädje, hur vi åt pommes frites och drack shandy på pubar, åkte tåg upp på största berget Snowdon, klättra upp längs backar för att få vy och livet lekte. Viktoria var alltid glad, pigg och full av livslust.

Min syster Ywon var gift i England och det var en stor grej denna tid. Jag minns när de kom med bil till Dala-Järna ungefär samma tid och jag tvingades uträtta något ärende och fick gå till Mossfelds kiosk och när jag kom dit skvallra folk om att det stod en engelsk registrerad bil på parkeringen! Jättestort!

Äktenskapet slutade som tyvärr alltför många, i bråk och hat. Syrran tog tjejerna och flyttade hem till Dala-Järna. Tjejerna började skolan. Ännu en skilsmässa som ställde till med de involverandes njutning av livet. Ju äldre jag blir, desto svårare har jag att förstå detta hat mellan föräldrar och det faktum att de låter det gå över barnen. Barnen är ju för fan viktigare än föräldrarna!

Jag vet att flytten till Dala-Järna var inte lätt för de tre. Viktoria blev punkare som en protest mot de hårda regler som styrde i hemmet. Av min syster minns jag mest att hon var arg på alla och det var eviga bråk. Hon hade många bra sidor också, det var hon som öppnade resandet och bokläsandet hos mig. Så flyttade Ywon och Viktoria norröver till Umeå. Jag minns inte när, men jag vet att stora dottern Lotta redan flyttat till Gävle. Jag åkte upp till Umeå och hälsade på någon gång och då hade Viktoria, eller Vicky som hon kallade sig nu fått pojkvän. En ung man med radikala idéer och som av och till mådde riktigt illa av livet. Att jag åkte upp berodde på att även Viktoria mådde dåligt och hamnade på BUP. Det var ett skrämmande ställe att besöka för min del. Den första jag mötte var en tjej som hade armen full av skärsår, men berättade att hon skaffat gula skor med klackar för att impa på sin pojkvän. Så kom en annan intagen, en afro-svensk som talade Storuman mål. Han visade mig teckningar. Allt var olika krig. Men han var duktig och väldigt snäll, men mådde heller inte bra. Det var Jackie Arklöv.

Nästa gång jag träffade Viktoria så hade de flyttat till Falun. Då hade hon lagt på sig en massa vikt och njöt inte en sekund av livet. Det gör oerhört ont när jag tänker på det och jag undrar om jag kunde ha gjort någonting för att hon skulle bli lyckligare. Hon brann inne i en lägenhetsbrand i Falun 21 maj 2007. Hon kom inte ut. Eller ville inte komma ut.

Nu har jag varit med om så mycket i livet, en enda lång cirkus, är nästan omöjligt att förklara för folk, så jag har insett att så här är det. Livet. Det behövs så lite för att det skall gå fel. Och för de flesta är det en kamp. Trots att alla Hollywood-filmer försöker få oss att tro annat. Och varenda en av oss gör sitt bästa. Lika svårt som att förstå mig på dessa bråkande föräldrar, lika svårt har jag att förstå folk som dömer andra människor, när de inte har en aning. Och jag vet att de som dömer, eftersom jag känner och har mött en hel del, de njuter inte av livet!

Vi är många som saknar dig, Viktoria!

Ja, det konstiga ja, när jag kom in på Facebook idag, så var det syrrans 81 första födelsedag.