(Swedish version first, followed by the English one)
Igår sprang jag längs fjällen ned till en av hävd känd fiskeplats för lokalbefolkningen, Eqalunnguit, vilket betyder typ platsen med öring. 5 km från där vi bor, en enkel löpning med en storslagen utsikt över fjällen och när man anländer till strömmen, så syns stora isberg i norr som slagit läger i Eqaluit-fjorden. Inte en människa så långt ögat når. Stillsamt, inte för myggigt (myggplågan är klart överdriven) och luften frisk och klar. Livet kunde inte vara bättre! Jo, det kunde det. RAL, eller Royal Arctic Line, som transporterar grejer från Danmark till Grönland, missade vår överenskommelse att ta med grejerna, så det fanns i byn vid ankomst. Det gjorde de inte, vi får vänta en vecka till. Och problemet är att där har jag all min fiskeutrustning och nu är tiden att dra fisk inför vintern och frysa in om man skall klara sig drägligt. Dock har jag insett att det kommer att bli ett år av funderingar utan för boxen, så att säga. Så jag gick till affärn och köpa en nylonlina, ett blänkande skeddrag, åt upp en burk kikärtor som vars hållbarhet gått ut för ett år sedan, och gjorde det till spole. Första kastet, jag fastnade mellan två stenar. Jag blev förbannad, så jag gick bara i full klädd, dök ned, men fick inte loss det. Kvar hade jag ett lätt Rapala-wobbler. Blöt, kall, men nöjd, fick jag inte ens ett napp under de tre timmar jag försökte.
Anpassningen pågår. Bäst har döttrarna klarat det. De är glada, livfulla bortom sans och verkligen trivs med att vara ute. Häromdagen gick hela familjen över fjället till Paradisbukten eller Kangerluluk. 5 km vacker fjällnatur med tjärnar, bäckar, runda, myrar, tvära bergssidor, en grotta där shamaner sägs ha suttit, den första prästen i samhället likaså (dock av depressionen över sin isolerade situation) och smältande isberg i bukten. Pam, kånkade med sig en tre kilo tung isbergsskvätt för groggen över fjället och tillsammans blev turen en mil. Inget gnäll från Dana alls. Eva är redan en van vandrare. Första riktiga fjällturen tillsammans blev en succé!
Sömnen för Pam och mig har inte varit den bästa. För mycket på gång. Pam söker jobb, jag försöker få igång filmandet utan alltför många bekymmer och ljuset och den friska luften tar sin tid att anpassa sig. Likaså till priserna. Om det var dyrt i Nuuk, är det ett snäpp mer här, så klart. Nu finns ett ganska brett utbud, mest kalaspuffar typ framför riktigt hälsosam mat, typiskt glesbygds mat, fett, socker och ohälsosamt, men det känns rejält i plånboken. Jag räknar med matkostnader på runt 6-7000 i månaden av det mest elementära. Riktigt bröd kostar en 50-lapp, så Pam och jag bakar själva. MEN, gnället till trots, så är en av själva idéerna med hela projektet att även försöka skapa ett hållbart boende. Dvs. inte använda för mycket vatten, bara duscha när det verkligen behövs (jämfört med i Sverige när jag personligen duschade 2 ggr per dag), sätta på extra kläder, i stället för att höja värmen, välja bra mat av det som finns, köpa val och sälkött när det finns och så vidare. Än en gång, hur klara lokalbefolkningen av dessa priser?
Just nu kom ett besked att Peter och Matthew som besökte oss under sin helikoptertur runt världen just nått sitt slutmål. Helt osannolikt egentligen att de kom på besök. Jag försökte få till något här i samhället, jag ville försöka få med detta vackra samhälle på kartan igen, vilket de behöver, men det gick inte att få till. Semester kom i vägen.
English version:
Yesterday I ran next to the mountains on route to a locally known fishing spot, Eqalunnguit, which basically means the place of trout. It is located 5 km from where we live, an easy run with a spectacular view over these old and rounded mountains and when arriving at the fishing spot, a wide stony stream, the reward is even greater with grand views over stranded icebergs in the fiord nearby called Eqaluit. Not a human being to be seen. Peaceful, not too many mosquitoes (so far, their existence is highly overrated) and the air is fresh and clean. Life couldn´t be better! WELL, yes it could actually. RAL, or Royal Arctic Line, who is transporting 8 barrels of equipment here from Denmark for us, they were supposed to deliver so we had the kit when arriving, but that didn´t happen and we have to wait another week. The problem with this fact is that I have no fishing gear, which I planned to have so I could seriously fish and hopefully stock up and have a bit in the freezer before the arrival of winter. Having said that I have already understood this year will be a time when improvisation has to be at its best, so I went to the local store and bought a nylon line, a glitzy lure, ate a tin of after-the-date chickpeas and made a fishing kit out of it all. My first attempt, the lure got stuck in between two stones. It caused such irritation in me, so I just jumped in with all clothes on to try to free it. It didn´t work. I only had a little light Rapala wobbler left. I was wet, cold, but happy, but over the course of three hours, nothing.
Ongoing adjustment for sure. The daughters have done the best job. They´re happy, lively with few bonds and they really like the outdoors. A couple of days ago the whole family walked over the mountains to a place aptly named Paradise Bay or Kangerluluk. 5 km:s of spectacular nature of tarns, streams, bogs and steep mountain sides, a cave where a shaman is said to have lived, the first priest in Qasigiannguit as well it is said, (but in his case due to depression over the isolation of the place) och melting icebergs. Pam picked up a piece of an iceberg, 3 kgs and carried over the mountain to make a nice drink and all together, it was a 10 km walk. Dana didn´t moan once. Eva is already a good walker, so the first family journey over the mountains turned out a real success!
Pam and myself, we ain´t sleeping to well yet. Too many things going on. Pam is looking for a job and I am trying to get the filming going without too many obstacles and the light and freshness of air, it takes time to adjust to it. The same applies as regards to prices here. If it was expensive in Nuuk, it is another step here. There´s still a wide variety of choices in the store, unfortunately mainly unhealthy foods like Sugar Puffs instead of oats and healthy food. From experience, I now this is a countryside issue in the north. Food choices mainly consists of fat, sugar and unhealthy. And it makes a real dent in the wallet. I figure it will cost us 6-700 pounds (800 US) a month here just for foods. A loaf of whole grain bread will cost you 5 pounds (8 US), which has made us do our own bread. Nothing new there, we have done that for years. BUT, my moaning in perspective, one of the projects of our time here is trying to figure out an optimal sustainable living. By which I mean not using too much water, nly have a shower when really needed (not twice a day as in Sweden in my case), put on clothes when cold instead of the heating, chose the good food if a choice and buy locally, whale or seal meat when available. And so on.
Right now, I received a message from Peter and Matt who visited us on their world tour by helicopter the second day after we arrived. They have just reached their goal! Amazing really that they came to visit us! I wanted them to come for the reason that it could help this settlement to get on the map again, I hope a welcoming committee would be here, but there were no one here, all on vacation.
