Jag har just kört intervaller, bastat och doppat mig i det iskalla vattnet vid Ribersborgs badhus. Jag är i någon sorts chock. För det första för den handlingsförlamning jag upplever när jag stiger ned i det iskall vattnet. 5 grader. Det är som jag fryser till is. Och min första tanke är, hur skall det då vara om jag hamnar i det iskalla Nordpolsvattnet redan iskall i kroppen på grund av den låga temperaturen? Med alla grejer?

För det andra så visar vågen att jag trots all aktivitet både i Lima och på Teneriffa, gått upp 2½ kg. Det är Hannahs goda mat! Det gör att jag inser att det är dags att på allvar justera vardagen återigen till ett enda tränande och rätt ätande. Start måndag. Ultralöparen och dietisten Marta Naczyk´s Nutrition plan 1. Jag kommer att vara hungrig en månad, men det är som det är. Jag måste ned till 73 kg. Min bästa vikt.

Mitt mål är fortfarande att skida till Nordpolen från Ward Island, Kanada. Men innan dess behöver jag en förberedelse tur. Endera Grönland. Eller kanske Baffin Island i Kanada till hösten? Något blir det. Problemet med Grönland är de enorma kostnaderna, de osannolika pappersarbetet och att man måste ha sällskap. Och att hitta rätt sällskap är inte lätt.

Varför Nordpolen? Allt har att göra med mitt stora intresse runt åldrande. Jag vill verkligen utmana åldrandet. Och det går. Visserligen spelar generna en betydande roll, men genom att äta rätt, sova och träna på rätt sätt så går det att skjuta fram döden. Forskandet runt åldrandet är oerhört intressant. Läs boken Evigt Ung av Peter Ottsjö. Spännande och mycket inspirerande.

“Hur orkar du hålla på så här?” frågade en bekant häromdagen: “Hur får du ihop vardagen?”

Rutiner, planering, ha kul, njuta av livet och disciplin, svarade jag. Jag har svårt att förstå folk som inte vill satsa fullt ut att leva, utan kasta bort livet när det är så kort. Om man är frisk. Och genom träning och äta rätt går det ju att hålla borta en massa onödiga sjukdomar.

Jag går ju upp 3 eller fyra varje morgon. Då hinner jag göra en halv arbetsdag innan tjejerna vaknar. Så ge dem all kärlek och stöd de behöver för ännu en skoldag. Så har jag en hel dag att jobba eller träna. Eller bägge. Jag lägger mig nio. Trött och nöjd.

Klart jag går in lite i väggen av och till. Men jag har fantastiska människor runt omkring mig. Och tjejerna är ju helt underbara. De långa dagarna är måndag och onsdag när de har träning på Malmö IP. Och så har jag ju Hannah nu, trots att hon återvänt till andra sidan jordklotet, till sina barn. Men nu går det ju att prata över nätet så att säga.

Nu kör vi fullt ut! Igen!