Jag är fullkomligt utmattad! Att ha dottern Dana med sig är en underbar cirkus, för hon är den livfullaste av barn, så nyfiken, snabb och alltid glad. Jag har nyss fått henne att sova. Hon sover helt utan problem i tält, men vaknar klockan sex på morgonen oavsett hur sent vi lägger oss. Så inte mycket till vila denna gång! Och som alltid, när vädret är som sämst, vilket det är ofta i dessa trakter, är det blöjbyte eller Dana vill leka!

I övrigt har det varit en lätt start. Blott en punka, vi har snabbt fått in rutinerna och Georgia är guld värd. Vilken kämpe och grovjobbar. Ännu en gång står mig lyckan bi! Och Dana är en ängel, igår tvingade hällregnet oss att gå 8 timmar med ett litet avbrott för lunch bakom en affär, inga problem alls. Jag äslkar henne så mycket, denna vildbatting!

Det blev lite av en chock att lämna Moss Side. Plötsligt försvann allt liv, all rörelse och i stället blev allt till en ganska lång promenad genom ganska välbeställda helvita områden. Ganska tråkigt fram till Edale, en semesterort vid foten av öns äldsta Nationalpark, Peak District. Men vi fick igång rutinerna. Eftersom vi har mycket packning och det tar att skjuta en tung barnvagn, 25 kg, så är vi ganska trötta på kvällen och det har gjort att vi bara stannat hos folk hälften av nätterna, resten på några slitna campingplatser.

Underbart dock att vara ute på färd igen! Att sova i tält, laga mat och dessutom få dela detta med dottern, ja, mycket bättre kan det inte bli. Nä, nu går jag och lägger mig några timmar innan Dana vaknar igen.