Explorer Mikael Strandberg

Ett Kort Besök Till Cancun

14 december

3 timmars orolig sömn, det tog 20 minuter från att resa sig, få på mig grejerna och ta mig till Öresundståget 04.13. Precis som dörrarna började stängas. Men jag hann. I Kastrup var personalen skämtsam, nyheterna domineras av ryska troll och ännu ett självmordsbombdåd, tidiga resenärer som skall på semester, ja, männen, dricker sina första öl för att visa att det är semester på gång och dags att göra min första genomgång av Jemenföreläsningen.

Planet till Frankfurt går om en timme, så 4 timmars väntan och om allt går väl 13 timmars flygtur, väntad jetlag och så tidig s.k key lecture klockan 09.00 imorrn. Dvs. 03.00 i min kropp. Tufft!

15 december

Jag har läst en alldeles utmärkt bok av Naturskyddsföreningens f.d ordförande Svante Axelsson på vägen från Kastrup till Tempelhof. Boken heter Vår Tid, 10 hoppfulla perspektiv på klimatkrisen. Ett ämne jag alltmer söker mig till.

En enkel och alldeles utmärkt hoppfull bok som å ena sidan ger hopp, men å andra sidan skapar irritation beträffande den politiska trögheten att våga ta de beslut som behövs utan att å ena sidan sälja vapen till Saudi å andra sidan påstå att vi skall vara först i världen med en koldioxid fri miljö så snart det går. Och med Trump och May på plats, lär det ta sin tid och förmodligen krångla till livet för mina döttrar.

Säger jag som skall till Nordamerika, 13 timmars färd med gigantiska utsläpp i nya kläder köpt av min fru så jag helt klart ser androgyn ut, i stället för att köpa andrahand. Det är en bra bit på väg, men både jag och min extremt modiga hustru, så tar vi nog snart ett vettigt beslut för att åtminstone visa att vi vill hjälpa våra ninjadöttrarsframtid. De kanske aldrig ens kommer att få se en glaciär!

Ja, nu vindags för att stilla den sista oron…..

16 december

Går i spänd förväntan inför föreläsningen. Ständigt denna oro att det skall gå åt skogen.

Det till trots så är min oro i ett sorts paradis som ni kan se. Det är ett sådant här all inclusive plejs strax norr om Cancun på Yucatan halvön. Sist jag var här var på cykel 1987. Då hade jag gulsot minns jag. Nästan 30 år sedan…

17 december

Nyss avslutat föreläsningen, återkommer till den senare, men…Är det inte konstigt med arvet från bondläppsbakgrunden, när det är FÖR bra så kan man inte njuta av att veta att hustrun å döttrarna inte har samma möjlighet.

Det är en av få riktigt negativa saker med att vara murarson. Alltid ett kasst självförtroende att man inte är bra nog.

Men jag är nöjd dock med föreläsningen, men blev ändå att tänka på detta med varifrån man kommer och arvet av detta.

Jag tar upp denna “oro” till följd av flera kommentarer via message jag fick efter förra inlägget.

 

Leave a Reply

Your email address will not be published.

Time limit is exhausted. Please reload CAPTCHA.

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.