Följande diskussion utspelar sig i realtid:
“Vi är rika, Dana!” utropar syster Eva när vi är på väg till ICA och så ägnar de den tiden det tar att knalla dit, drygt 15 minuter, åt att avhandla ämnet Detta-Skall-Vi-Köpa-För-De-Pengar-Vi-Har!
“Sega remmar!” säger Dana.
“Inte lakris” , säger Eva.
De har fått tio kronor var i julklapp av en okänd förmåga i den stora staden. När vi anländer till det gigantiska utbudet av godis, så tar det sin tid att titta och spekulera i val av inköp. Till sist väljer Dana en klassisk blandning för drygt 8 kronor samtidigt som Eva ser att det står supersura på en påse och väljer detta för hela hennes summa. Påsen är något större, liksom själva godiset, så Dana säger direkt:
“Låt oss dela lika!”
“Inte en chans” Säger Eva och jag föreslår att det kanske är bäst att hon tar asmma påse för att undvika eventuella gräl.
Jag får inget gehör för min åsikt. Trots min vana av samma situation. Så fort Eva öppnar påsen och smakar sitt godis, utropar hon:
“Supersurt!”
Jag ser att det i det närmaste är en omöjlighet för henne att äta godiset och nr vi kommer ur affären säger Eva till Dana:
“Om jag får en av dig, får du en av mig.”
Dana går med på detta, men när hon smakar Eva godis, supersurt!
“Inte gott!” ropar hon.
Eva gillar däremot Danas godis. Nu vill Eva dela med Dana. Men Dana säger nej. Till sist erbjuder Eva två av sina mot en av Danas små röda bitar. Dana går med på detta.
Det tog en kvart att göra upp m detta och nu är vi åter hemma.
Ännu en dag på det nya året “biter i dammet”. (Bites the dust på engelska)
