Explorer Mikael Strandberg

Lycka/Happiness

(Swedish version first, followed by the English)

En dröm blev sann!

Så är det. Igår visades min film inför en stor publik här i Anadyr. Nästan världens ände geografiskt. Klart jag var orolig hur den skall mottas. Men reaktionerna är exakt samma som efter visningen av filmen i SVT. Förstummande!

Den första som begärde ordet var en tjej som grät och sade att filmen förändrat hennes liv! Till det bättre. En äldre man ställde sig upp, berättade att han förlorat sin fru och att han kände sig ensam, men tyckte jag var en modig människa. Som vågade berätta hur livet är. Egentligen. Jag kunde ha svarat på frågor i timmar. Publiken bestod mest av kvinnor och många gillade att Pam och jag ordnade till sake roch ting så bra. Och att hon fortsatte följa sina drömmar. Folk här i Anadyr är en blandning av en urbefolkning, tjuktjerna, så ryssar och folk från lite här och där. Som alltid i den här delen av världen, så har de åsikter, visar alla känslor, är oerhört varma och genuint fina människor. Jag har verkligen saknat den här delen av världen. Det känns lite som ett tredje hem!

Flera bjöd in tjejerna och mig att följa med ut på tundran och leva renskötarliv. Gör en dokumentär om oss och livet ville flera. Men det var de starkaste av känslor, så jag nästan grät själv uppe på scen. Helt rätt ställe att ha sin internationella premiär! Så mycket bättre än en IDFA, Sundance och så vidare med alla överduktiga människor som vill synas. SÅ mycket bättre med ryssar och tjuktjer!

Lika trevligt är det med de andra filmarna och besökarna. Mycket trevliga människor och äntligen finns det tid till att prata!  Helt klart en höjdare på alla nivåer. Vädret har varit upp och ned. Min gamla köldskada på kinden från Kolyma är tillbaka. Och det har berott på vädret som bytt ur kyla mot stormvindar och värme. Än har jag inte kommit ut för att springa heller!

Bara en kort uppdatering nu när nätet funkar fullt ut och det går att skicka bilder och text.

Självklart präglas den ensamma tiden av att följa corona hetsen, som vi inget ser av här.

Ordentligt jetlaggad dessutom…

English version:

A dream came through!

For sure! My documentary was shown yesterday in front of a big audience here in Anadyr. Almoset geographically the end of the world. What a great setting. Obviously I have been a bit worried how the film would be received. But the response was exactly like when broadcasted on Swedish TV three weeks ago. Overwhelming, big and strong! I am speechless…(almost)

The first person asking to say something at the Q&A afterwards, cried and said the film had changed her way to look at life. In a positive way. AN older gent stood up, said that he had lost his wife and that he felt lonely, but thought I was a brave man. Who dared to tell the truth. How life really is. stions for hours. The audience was mainly made up of women, of whom most liked the way Pam and me sorted out the situation. And they liked that I helped her to realize her own dreams. Folks here in Anadyr are made up the indigenous chuckchi, Russians and people from everywhere. As always in this part of the world, people have opinions, stand for them, show emotions, they´re incredibly hospitable and warm, genuinely nice people. I have really missed this part of my world. And it feels like my third home.

Leave a Reply

Your email address will not be published.

Time limit is exhausted. Please reload CAPTCHA.

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.