Måndag och en löptur. Drygt 23 km från Höllviken till Trelleborg. Och tillbaka. Jag måste ha sett säkert 300 svanar längs vägen. Många mamma svanar ruvade fortfarande på sina ägg. I kanalen hemma i Värnhem är de kläckta. Och häromdagen såg jag Svanson, som jag och tjejerna kallar hannen, attackera en paddlare. Han slog runt och skrek som en galning samtidigt som polaren försökte jag bort Svanson. Queen B som honan heter har i alla fall fått 5 nya barn så vitt vi kan se.
När jag såg kampen här utanför mindes jag fjolårets drama i Malmö. Stadens jaktansvariga sköt Svante därför han hade attackerat lite kanotister. Läs här om dramat, 2 artiklar https://www.mikaelstrandberg.com/?s=svan
Första sträckan var underbar. Vädret till trots. Kvalmigt, molnigt, med hot om regnskurar. Coronadystert. Färden följde kusten tätt in på längs stigar över olika ängar. Jag passerade militära enheter från andra världskriget. Hästhagar. Bondgårdar. Så tvingades jag upp på landsvägen fram till Skåre. Vilken pittoresk by. Glöm INTE att åka in i denna vackra by!
Idag tänkte jag massor. Hjärnan gick på högvarv. Jag tänkte på vänner som hade det jobbigt på grund av denna eländiga situation, att snälla Terese hade gett tjejerna så fina kläder. Jag tänkte på nya goda vänner funna den senaste veckan. Och gamla. Så jag ringde gamle Tre Kronor managern Bengt Fisken Olsson när jag var klar med löpningen. Han mår alltid bra. lika positiv och mycket att prata om. Bland annat Kasatonov och Fetisov.
Jag passerade ännu en golfbana. Alltid vackert lokaliserade. Sist jag spelade spöade jag brorsan med ett par hål. Det var 1994 längs Östkusten i Australien. Vi spelade mycket golf då. Vi tävlade i allt. Inklusive jämfota hopp. Bägge ville vinna! Vi hade bästa tiden tillsammans!
Jag tänkte också på Alison Hargreaves. Brittiskan som var första kvinna att utan syrgas bestiga Everest. Hon var först med att bestiga K 2 också, men dock på nedvägen. Hon fick mycket skit av media och folk efter det. Idag var det en upprättande artikel i The New York Times om henne som jag gillade. Jag begriper mig inte på folk. Pam fick en del kritik efter Grönlandsfilmen för att hon stannat kvar som explorer på Grönland. Jag begriper ingenting. Bättre mamma och hur en sådan skall vara kan inte tjejerna ha. https://www.nytimes.com/2018/03/14/obituaries/overlooked-alison-hargreaves.html?fbclid=IwAR1W3TJ9qRtta6dEpMh86JrNSNGEHAASMld9aVthUriMGdfemDnFNFGVq3s
Jag vände innan jag kom in i hamnen i Trelleborg. Jag vill undvika landsvägen tillbaka, med hamnade i ett litet villaområde i stället. Mycket att se på, men fel väg. Att springa i sand, vått gräs och av och till en massa grus och sten, ja, det suger. Sista halvtimmen regnade det. Ändå väl värt varje mödosamt steg.
Jag hann precis hem för att ta tjejerna till fotbollsträningen.
