Day 5/Dag 5
(English version first, följd av den svenska varianten)
36 kms done today. It could have been another 20. But there is no doubt that the girls have adjusted!
We got up at 06.00, got away 07.30 and began the day with a beautiful climb along a little trafficked road until we reached what we in Sweden call a major highway. We stuck to the shoulder among heavy traffic until we again entered the city limits of Izmir and realized we were only 10 kms away from our “flat” in town. Whilst checking if it was available, we learned that the road to Pergamon, our final goal on the Eurovelo, was experiencing both heavy traffic and construction and that Focaia was a better ending. Two cycling days away. So we decided with the team in Izmir we should go to Cesme.
On route down we got invited by Ibrahim a great bikeshop owner in Yelki. We pitched our tent between the shop and the highway. Had a few beers with Ibrahim and his friends and great discussions.
Cycling is growing in Turkey. But not enough to make a difference and after talking to quite a few local people the reasons are that bicycles are still seen as a kids toy, the stray dogs that we have started to encounter, heavy dangeroues traffic and, the Turkish drivers.
I want to add that I think they are generally not any worse than any other country. We dont feel scared.
Dana had a bit of a gutrot today. But she is adapting to the huge amounts of chips, crisp and coke! And Eva showed again, when any acute situation arises, she is the vest in the team to deal with it. Explorer stuff indeed. Invaluable skill to have!
(Svensk version)
36 km gjorda idag. Vi kunde tveklöst ha gjort 20 km till. En saknär klar, tjejerna börjar anpassa sig!
Vi gick upp 6, kom iväg halv åtta och började dagen med en vacker klättring över bergen längs en lugnt trafikerad väg tills vi anlände till en motorväg. Vi höll oss till den breda väggrenen under tiden tung trafik dundrade förbi oss tills vi korsade Izmirs stadsgräns och insåg vi var bara 10 km från “vår” lägenhet i stan. När vi kollade om den var ledig, fick vi veta att rekommendationen från vårt team i Izmir, var att det slutmål vi planerat för Eurovelo turen -Pergamon- inte var bra. Vägarbete och extremt tung trafik gjorde att de avrådde. Focaia två dagar bort rekommenderades. Så tillsammans kom vi fram till att Cesme var ett bättre mål.
Pö vägen mot Izmir blev vi stoppade av en ögare till en cykelaffär i Yelki. Vi slog upp tältet mellan hans butik och motorvägen. Jag drack några öl med ägaren Ibrahim och hans vänner under fina samtal.
Cykelibtresset växer i Turkiet. Men inte fort nog. Jag har pratat med flera cyklande turkar och orsaken tycks bero på att turkarna fortfarande ser cykel som en leksak för barn, vilda hundar oroar, för tung trafik och landets förare är inte att lita på.
Jag vill påpeka att vi känner oss helt säkra och förarna är inte värre här än någon annanstans.
Dana gar haft magont hela dagen . Främst på hennes nya diet av chips, glass, cocacola och godis. Och Eva visade under gela den tidenjag oroade mig över Dana, hur hon är oss andra överlägsen när det gäller att tänka klart och behålla lugnet vid nödsituationer. En ovärderlig egenskap.
