Det var 11 grader inne i huset i Lima, när jag återvände från vinter turen på Långfjället.
Så tur att jag återvände en dag tidigare än planerat. Brorsan och jag har kommit fram till att vi borde ha runt 15 i alla fall. För att undvika mögel. Något var inte som det skulle med värmepannan. Och i dessa tider av extrema energi kostnader, ja, vem törs vrida upp för mycket?
Ändå kändes det varmt inne i huset efter att ha varit på ett kyligt vinterfjäll. De första timmarna. Duschen är en utmaning. Ja, det finns ju knappt något vatten i brunnen, så varje dag kan jag få runt 20 liter. Där ingår en dusch. Med kall ljummet vatten. Mängden ungefär som en rejäl fotsvett. Så efter vinterfjället, en utmaning!
Allt sedan ankomsten till stugan, hade jag varit halvkall, så jag bestämde där för att återvända söderöver hem till Malmö kommande dag. Så jag började packa och såg då detta fotografi. Från när min moster fyllde…50 kanske? En påkostad fest med musik. Jag står där längst ut till höger, ganska obekväm. Runt 15-16 år gammal? Helt klart är att jag önskade att jag var på en annan plats. Jag visste också att folk skulle bli fulla ju senare det blev mot natten och det gillade jag aldrig. Jag längtade nog där till mina böcker. Eller efter att det skulle bli en normal dag så jag kanske kunde spela fotboll.
När jag stannade hos brorsan och hans fru Siv i Dala-Järna på vägen upp, så hittade jag den här bilden med Nils-Åke Uhr och jag. Kanske var vi sju år gamla? Han var en av mina bästa barndomskompisar. Vi följdes åt till gymnasiet i Borlänge. Sedan dess har jag inte träffat honom. Jag har förstått att han bor kvar i de trakterna och har ett standard svenskt liv. Och han har inte skapat alltför mycket uppmärksamhet runt sig själv.. När jag kikade på bilden, undrade jag, går det att se här att vi skulle välja två helt skilda liv?
Jag får ofta frågan, hur kunde det bli så här? Ja, att jag valde ett sådant här helt annorlunda liv.
Helt klart är att det faktum att man syster bodde i England spelade en avgörande skillnad. Under besöken där gjorde vi resor och utflykter. Att åka till England var ganska unik den tiden! Här ser ni en bild när vi campade i Wales. Morsan och syrran gjorde alltid resor och skapade stort intresse runt detta. Syrran får anses ha varit intellektuell. Så syrran var avgörande. Synd att vi aldrig kom överens i resten av livet.
Så var det böcker som gjorde skillnad. Läsandet. Introducerat av syrran. Förutom fotbollstidningar, läste jag tidigt alltifrån Rolf Blomberg, Göran Tunström till böcker om andra spännande länder. Det skapade drömmar. Öppnade världen. På den vägen är det. Så under min misslyckade gymnasietid i Borlänge, satt jag mest på biblioteket och läste böcker som intresserade mig. Gymnasietiden var inte lätt. Jag led av min blyghet, Dala-Järna dialekt och att jag inte var van att ta hand om mig själv. Morsan hade ju gjort allt för mig. Och det är ännu en anledning. Vad jag än gjorde och tog mig till, så stödde hon det. Så moderskärleken gjorde mycket!
Den första sommaren efter det första året i Borlänge, åkte jag ut och tågluffade med en kompis. Han introducerade mig till rödvin bland annat. Andra sommaren åkte jag på egen hand. och självförtroendet växte. Och det där livet där ute, bland andra kulturer och människor, passade mig.
Så nu på väg hem till regniga Malmö. Jag har fått de svar jag ville ha från Lima! Lite för mycket ensamhet bara. Kul i början, tråkigt de sista dagarna. Men nu är sällskap på gång. Ett nytt stort äventyr väntar. Teneriffa med Hannah.
Jag är glad att jag satt på biblioteket i stället för att gå på lektionerna. Det sagt, så gör bra lärare stor skillnad. Jag minns bara två bra och inspirerande lärare från Borlänge. De två ämnen jag hade bra betyg i. Svenskläraren och en en helt lysande historia lärarinna.
Grönland? Jag misstänker det.
