Explorer Mikael Strandberg

Tuffa kvinnor i Nuuk/Tough women in Nuuk

(Swedish version first, the English one follows)

“Det är oerhört svårt att vara ensamstående mor här i Nuuk” , berättar en av de starkaste personligheterna jag mött under min tid I Nuuk, 25-årige Pipaluk: “Jag bor hemma hos mina föräldrar med min 5-årige son. Jag har vare sig råd eller kan hitta en egen lägenhet här, det är 15 års väntetid.”

Bostadsbristen gör att myndigheterna har funderingar att spränga en tunnel i ett närbeläget berg och på andra sidan bygga ut Nuuk. Jag var där och tittade förra veckan och det förefaller vara ett dyrt och stort projekt. Men flera politiker önskar att invånarantalet i huvudstaden ökar till 30 000. Det ligger runt 16 000 nu och bostadsbristen ställer till problem på många nivåer. Unga har svårt att skapa sig egna liv, kostnaderna är skyhöga, ja, på Köpenhamnsnivå och eftersom Nuuk är landets största stad, med de stora möjligheterna just nu, så flyttar folk in från byarna i hög fart i sökan på ett nytt liv.

”Jag är också i standby läge för att komma på en fisketrålare, jag är en av få kvinnor som jobbar där, det är ett tufft jobb, men med mycket, mycket bra löner, så många vill ha de här jobben, men även där är det 1500 i kön för 50 jobb”, berättar Pipaluk, som för att kunna överleva och försörja sonen jobbar i ett av landets politiska ungdomsförbund, håller på med olika sporter och även tar sig an arbeten som modell.

Jag måste säga att grönländska kvinnor har imponerat på mig mångfalt mer än män här i Nuuk. Jag har träffat mer kvinnor än män, men generellt framstår de som de mer vill ha förändring och som har kraft att göra sig. De män jag mött hitintills tar mer livet som de är. Samtliga också medelålders, så det spelar ju sin roll så klart.

Igår var vi på ett dop i Hans Egede kyrkan, en enkel och vacker träkyrka från mitten av 1700-talet, och även där framkom kvinnorna som mer spektakulära genom sina fantastiska grönländska högtidsdräkter, samtidigt som männen hade vita jackor, svarta byxor och sälskinnsskor. Spännande, men de försvann i kvinnornas färggranna dräkter med sina höga sälskinnsstövlar. Vi var där hela gänget och tjejerna tyckte det drog ut på tiden och ville gå på kaffemik, en festlighet med kakor, tårta och mat. Tyvärr blev det inte någon sådan kaffemik, för då hade vi återvänt till lägenheten och för os är det 3-4 km varje väg och eftersom den kyliga vinden fortfarande dominerar det mesta, så kom vi inte ut igen.

När jag på kvällen kollade min post på nätet, så hade ExWeb fått för sig att tala om för omvärlden att vi alla är på Grönland som det skulle vara någon jättenyhet och de kallade samtliga grönländare för inuiter, vilket ju inte är helt rätt. Men så tänkte även jag innan mitt grönländska besök. Läs artikeln här.

Nuuk

(English version)

“It´s really hard being a lone mother here in Nuuk” , 25 year old Pipaluk tells me as one of the strongest personalities I have met here in Nuuk: “I am still living with my parents together with my 5 year old son. I can neither afford nor find an apartment here in Nuuk. It is a 15 year waiting list.”

The lack of housing is a major problem in Nuuk and authorities are contemplating creating a tunnel through a major mountain here to build up a new part on the other side. I went there last week to have a look and it does come across as a very expensive, time consuming and difficult project. But there´s quite a few local politicians in Nuuk, who wants to raise the population to 30 000 from todays around 16 000 inhabitants. The lack of housing today creates a lot of problems on many levels. For example, the youth can´t start their own lives, the costs of living is extremely high, same as in Copenhagen and since Nuuk is the islands biggest and most likely, most important city right now, loads of people from the villages are moving in looking for a new life.

“I am also in a standby mode for a job on a fishing trawler, I am one of few women working there, it is a demanding and hard job, but with extremely high wages, so for this reason, many want these jobs. But there´s a queue of 1500 people looking for 50 jobs” , Pipaluk tells me and adds, to be able to survive and support her 5 year old son, she also works on youth level at one of the political parties, does a bit of modelling and is involved in many sports.

So far, I have to say that the Greenlandic women have impressed me much more than the men. I have met far more women than men, but they come across much more that they want more from life then the overwhelmingly middle aged men I have met. The women come across as very powerful and want changes. The men I have met take life more as it is and seem quite content. An age thing I believe.


We went to a Christening
 yesterday in the beautiful simple and wooden Hans Egede church from the 18th Century. But even here, the women came across as more colorful than the men in their spectacular traditional costumes compared to the simple male uniform of sealers white jackets, black trousers and sealskin boots. Exciting, sure, but it faded in comparison to the ladies costumes with their spectacular thigh-high sealskin boots. We were their all four of us, the whole Strandberg team, the two young girls thought it dragged out time wise and wanted to go to the kaffemik, a celebratory event with cakes and food. Unfortunately this event didn´t happen, because when it took place we had returned our 3 km:s of walking back to the apartment (6 Km all together) and due to the eternal icy wind I couldn´t persuade the team to return out into the cold again.

When I the same evening checked my mail, ExWeb had decided to turn a Happy Eastern email to friends into a major news event about us being here. And they called the inhabitants for inuits not Greenlanders, which just ain´t true. But such was my own thinking before coming here too. Read the article here.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

Time limit is exhausted. Please reload CAPTCHA.