Det blöder i gommen när jag borstar tänderna. Fingrarna är nariga. Jag kör extra långa yogapass på morgonen. Yoga värmer upp kroppen. Andningen är mindre viktig för min del. Jag vill bli fri stelheten. Jag svär extra mycket åt andra bilister. Allt ett tecken på överträning.
Av denna anledning var de första kilometerna idag krävande. men så släppte det. Åtminstone tills jag passerade min gamla lägsta gräns 21.1 km. De sista 5 km till nya lägsta gränsen 26 km gick trögt. Det till trots en skön genomkörare. Höjdpunkter var Råå vallar och Helsingborg centrum. På bägge platserna ropade mötande, en herre och en dam:
“Kämpa på! Vi följer dig på Instagram!”
Kastvindar, enstaka regn och på slutet stark sol. Tänk så varmt det är ute än och vi är inne i september redan. De tre timmarnas löpning präglades av två tanketeman. Ett Grönland naturligtvis, där det råder många byråkratiska göromål nu. Samt en genomgång av utrustning som krävs. Tidskrävande jobb!
För det andra. Ungdomsfotboll. Nu har det gått ett år sedan Eva började. Och ett och ett halvt sedan Dana sparkade igång. Jag börjar känna de andra föräldrarna bra. Bägge könen. Den senaste tiden har vi pratat mycket om det faktum att man inte räknar målen när det spelas match. Samt har jag märkt att flera föräldrar är lite missnöjda med sina döttrars medverkan i laget. Och helt klart är att tjejerna blivit markant bättre av all träning och allt matchande. Och som förälder blir man ju då än mer engagerad. Det här med att inte räkna målen är svårt att förstå. Jag och andra gör det ju ändå. Och även om målen inte räknas, så om det andra laget gör 7 mål, och vårt inget. Så klart att tjejerna är besvikna efteråt. Tjejerna skall ha roligt där ute är Svenska Fotbollsförbundets åsikt. Därför räknar man inte målen.
Min personliga åsikt är att vardagen där ute är ett ständigt vinna eller förlora. Bäst att förbereda barnen på det. De kan ha kanonkul ändå. Så när det gäller föräldrar och deras barn, klart man engagerar sig. Men lika där, vi föräldrar måste också klara av att vinna och förlora. Livet är inte jämlikt. Det kommer alltid att vara så. Även där gäller det att förbereda ens barn. Det är en mindre anledning till att jag tar med tjejerna på en 120 mil lång cykeltur. De kan inte lita på att någon annan föredrar dem i livet, utan man måste själv skapa egna möjligheter. Det fattade jag reda som 16-åring i Dala-Järna.
Tjejerna, mina, är helt nöjda med sin fotboll på alla nivåer.
Detta tog tre timmars tänkande!
Kom gärna med åsikter.
Ja, följ Are Johansens spännande Grönlandskorsning med en klient så ser ni hur tufft det är. Vilket slit!!!! Här är det sannerligen så att de gör något de älskar! Länk nedan.
Entrepenörsintervju med Boldr Supply https://www.boldrsupply.co/blogs/b-roll/exploring-the-human-spirit-a-boldr-journey-with-mikael-strandberg
Min Instagramsida https://www.instagram.com/explorerglobal/
Are Johansens spännande Grönlandskorsning med en klient https://www.ousland.no/blog/
