Första gången jag försökte mig på meditation var i Indien år 1981.
Bilden här är tagen av min gode vän Lars Wanfors. På ett billigt hotell i norra Thailand. Ett sådant där hotell där det fanns hål i väggarna och man kunde kika in i grann rummen där det stönades mycket. Jag vägde strax över 45 kg.
Ett av huvudmålen med den resan var att eventuellt bli munk. Jag var inte den ende resenären i Indien som var intresserad av detta. Det var högvis av mer eller mindre förvirrade västerlänningar med lite pengar, höga förhoppningar av ett mer spirituellt liv och för flertalet blev det mest en spännande resa. Som för mig. Jag var redan såld på resandet, men under det här året bestämde jag mig för att mitt liv skulle bli att skriva och berätta. Men jag var på det klara att det inte räckte med att vara en “vanlig” resenär för att få folk att läsa det jag skrev. Men vad?
Jag gav upp min munk idéer, med det alla tankar om 1 månads vattenfasta, meditation och ett enkelt liv utan ägodelar. Likväl fann jag livsriktning. I Katmandu träffade jag en irländare som hade cyklat dit från sin gröna ö. Där föddes min idé om att långfärdscykling var vägen för att nå “framgång”.
Jag hade redan innan denna resa insett att det är viktigt att vara i fysisk form också. I Vansbro hade Medborgarhuset öppnat ett gym och det passade mig perfekt på alla sätt och vis. Som ni ser på fotot här har jag en T-shirt av en kroppsbyggare som hette Andreas Cahling och var för sin tid. Han var någonting så udda som en vegetarian.
Då, den tiden under början av 80-talet så var spiritualism, veganer, meditation och yoga sett med allra största misstänksamhet av det västerländska samhället.
Idag är förändring på gång. Helt enkelt för att det behövs. Livet är för inrutat, stressigt och alla skall vara perfekta. Här hemma. 40 år senare har jag börjat meditera igen. Mycket till följd av att jag inspireras av Hannah. En guldklimp i mitt liv. Jag försökte redan år 2015 återskapa mina munk idéer för att det var en tuff tid i livet och jag behövde riktning och lugn. Men den munken jag träffade, tyckte att det var bättre jag hittade en bra terapeut. Han hade rätt. Nu blev det inte så, livet rullade på och Grönland hände.
Nu mediterar jag igen. Det gör skillnad. Mer fokuserad, lugnare och mer nöjd med livet. Det är dessutom en del i min plan att leva maximalt och länge! Rätt diet, rätt träning, rätt sömn och meditation!
