Explorer Mikael Strandberg

“Pappa, titta!” , ropade tjejerna: “Spår efter ett djur!”

“Pappa, titta!” , ropade tjejerna: “Spår efter ett djur!”
“Fjolårskalv” , sade jag och chockade tjejerna med att jag jagat och skjutit älg en gång i tiden. Vi körde det korta Myrspåret på Kläppen. 5 km. Fina harspår. Men halvdana skidspår. Mycket barr och lösa kanter till följd av värmen och småregnet. Och så hade jag förväxlat skidstavar med slalomstavar. Så de hade en av varje. Och jag som i en tidigare skrift klagat på farsans misslyckade vallning i mina tidigaste ungdomsår. Tjejerna var arga på mitt misstag. Klistret sög upp högvis med barr.
Det var en sådan här dag.
Så tappade jag en dunvante när vi skulle kasta skräp i Limedsforsen. Jag fick köra slalom utan handskar.. Det gick. Jag döpte om Eva till Frans Klammer. Den gamle störtloppsvärlsmästaren. Jag tog fel färg från högsta toppen och hamnade på blått och Evas fart blev alldeles för hög. Hennes ben darrade av utmattning. Vi körde en omgång till, jag gjorde samma misstag. Bägge tjejerna grät och var arga. Men de klarade ju av det. Frans hade varit nöjd.
Jag köpte godis och chips på Lima Handel. Det hjälpte en aning. När vi kom hem till Bu var vattnet helt slut. Vi kunde ha fyllt på när vi duschade. (Tack Stig Martinsson och Motorklubben) Brorsan ringde och påstod att jag tryckt på fel knapp av hela en knappar som finns i huset. Ring Simonsson Rörfirma, sade brorsan. Halv åtta på kvällen.
En sådan dag.
Imorgon Sixten Jernberg, morsan och hennes syster, mormor och morfar, mordet på Selma Dahl, mer skidor och slalom. Och Simonssons Rörfirma. Få se om de hittar samma knapp.

Leave a Reply

Your email address will not be published.

Time limit is exhausted. Please reload CAPTCHA.

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.